happy christmas to me

.

.

Juljulstrålandejul. Jag funderar ganska seriöst på att julestäda mitt skrivbord. Så att jag har något att stöka till när jag kommer tillbaka i januari. Någonting att gömma min prestationsångest i. Eller min prestationsförvirring snarare. Fast just nu är det en ganska positiv prestationsångestförvirring. Sjukt svår och lite peppande, äntligen. Hoppas det håller i sig.

.

Jul som tusan blev det plötsligt i alla fall. Snön ba hejjagläggermighär! Igår hade klassen julkalas med glögg och pepparkaka och Secret Santa-klappar. Idag åts från ett fett julbord och lärare spelade juliga sånger i små tomteluvor. Ikväll är det åter någon sorts julfest på skolan. Vi har fått en juleuppgift. Och min syster tipsade mig om Snobbenjulmusiken på spotify. Jag kan faktiskt säga att nog är den här alltid, the julkänsla. .

.

Jag tänkte göra två nyttor innan jag slår mig ner i fåtöljen och stickar och lyssnar på Mammas Nya kille. Ena nyttan är gjord, de fyra återstående utställningsbilderna är monterade på sina svarta papper. Nu är det bara skrivbordet kvar. hejhå.

.

för länge sen

.
För länge sen var jag på en snölös julpromenad med min syster.
.

.

.

.

.

.

Nu ligger det dock ett yttepyttesnölager på the asfalt of Mullsjö. Ett mycket välkommet yttepyttelager.

.

.

.

ta ut ida i skogen så hon blir glad nån gång

.

..

fågeln säger

.

.

.

.

av min syster.

.

Det är bara... så bra!

Fatta!
.

och gott vare

.

.

.

.

Idag har varit en lättnadens dag. En jobbig uppgift - som bara är jobbig av ren feghet från min sida - är avklarad. Kanske inte med världens superduperresultat. Men it's done. En bild på en nedrans busschaufför är tagen. Klick.

.

Jag firade lite i förtid med en gårdagens prinsessbakelse på Landhs konditori. Gott vare.

.

finbesök minsann, jojo.

.

.

deliver us from free will

.

.

Jag är glad för saker.

Men arg för andra. Arg för att jag inte vet någonting. Jag vet inte vad jag ska vilja. Jag vet inte vad jag tycker. Jag vet inte vad jag vill tycka. Jag är halvlat och halvambitiös. Halvhär och halvdär. Vill skylla på saker. Skjuta upp saker. Önskevill och bekvämvillinte.

Att en så liten sak kan ge mig prestationsångestdravel. Jag hatar det. Jag hatar det.

Jag hatar det, säger jag. Hata är ett starkt ord. Ja det är det.

.

Hatar att jag inte vågar ifrågasätta när jag vill. Bara nickar och köper. Accepterar fast jag inte vill. Kan inte motivera varför jag inte vill. Och när jag tänker mig ifrågasättandet så ser jag bara att jag bara inte har nånstans att göra. Man ska ju tänka på ett visst sätt för att vara på ett visst ställe. De ifrågasättningarna har inget med det här att göra. De är bara undanflykter.

.

(den som eventuellt förstår texten ovan kan ju räcka upp en hand.)

.

skakiga händer kräver höga iso-tal

.
- ida, vad har du gjort idag?
- tagit en bild på en bibliotekarie som hette kerstin.
- var det jobbigt?
- ja.
.

fördomsfria fröken positiv-och-inte-alls-analysera-allt säger hej

.

.

Jaha. Så var den nedrans framtiden här igen då.

Jag kommer nog aldrig acceptera det här. Att när jag är mitt i den framtid som jag var tvungen att planera mitt i den nutid jag hade förut så måste jag börja planera inför nästa framtid. Framtid ett framtid två och framtid tre.

.

Min photoshoplärare tyckte att jag skulle söka till fotohögskolan i gbg. Sista ansökningsdag 15 januari eller något sånt. Det är snart. Jag tycker först och främst att det suger att det inte finns några intressanta fotoutbildningar norrut. Sen vet jag inte vad jag tycker. Om foto. Om vad jag vill göra med det. Det är så hajpat. Eller är det bara jag som tycker det? Jag tyckte själv nästan att det kändes töntigt att skriva fotograf på visitkortet vi grejat med på photoshoplektionen. Varför är det så? I say WHY? Och varför ser jag bara människor i chinos, stora sjalar och svarta tjocka glasögonbågar och sepiatonade blixtbilder med wannabe70talskänsla när jag hör fotohögskolan?

.

Varför kan jag inte bara se det som ett alternativ? Jag behöver ju inte söka nu. Jag kan söka nästa år om det är så. Men om jag inte söker dit... vad ska jag göra då? Vart ska jag göra det?

Allt detta GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.

We're not doers George, we're watchers.

.

*andas i en papperspåse*

.

och hör sen

.

.

Istället för att gå och lägga mig sitter jag uppe, lyssnar på Sofia Jannok och känner en sjuk längtan norrut. Det är banne mig mesigt här. Jag vet inte vad det är. Men det ligger en solkig mesighet under Sundsvall och neråt. När jag är klar med whatever business jag kan tänkas ha här nere i landet så tänker jag ta mitt pick och pack tillbaka uppåt, förbi Härnösand och längre upp. All kärlek till Höga Kusten. Men jag ska längre upp. Där det finns fjäll. Där det finns vyer och vidder.

.

ny tappning

.
Vissa bilder vill jag inte överge trots att jag knappt hade någon teknisk kunskap alls vid fototillfället. Jag insåg just att jag kanske kunde rädda porträtten på Melinda som jag fotade för ett år sen ungefär. Hurra!
.

.

.